Mitt Fönster Mot Horisonten

Idag träffade jag i alla fall på lokalvårdaren. Annars är det ganska ödsligt på jobbet, de flesta kommer visst tillbaka på måndag. Mina närmaste arbetskamrater är alla borta. Jag roar mig med att läsa lite facklitteratur och få undan gammal skåpmat.

Ovan nämnda lokalvårdare ville dock inte ta på sig att byta det där förbannade pipande batteriet i brandvarnaren. Det får vaktmästaren ta nästa vecka. Tills dess får jag försöka stänga in pipen, och vänja mig vid dem.

Man får passa på att njuta av sin ensamhet. Förra sommaren var det likadant i en vecka. Sen började en snabb uppgång till det vanliga höga tempot.