Mitt Fönster Mot Horisonten

Åh, jag hade glömt den här! Kollade på DM-videos på YouTube, fick den föreslagen. Lustigt, jag bara kände igen titeln men hade glömt vad det var. Denna så heliga låt, som jag såklart gillade redan innan, men som fick ett så starkt symboliskt värde dagen jag flyttade hemifrån, 18 år gammal. Jag lyssnade på den första kvällen, kände mig så stärkt, lät den vara startpunkten till ny glädje och nytt liv...

http://www.youtube.com/watch?v=YrzPAiKEu6s

I helgen var jag och Signe i Stockholm. Huu, det är ju redan en vecka sedan idag. Vi gav oss av på eftermiddagen, tillsammans med mina kära moder.  Simon var hemma med pappa och de hade klipptid hos frisören för honom. Det var så dags nu.

Det hade varit snöstorm i Stockholm så tåget var en timme försenat. Det blev fika och Barbietidning i Nässjö. Väl framme fick vi höra att min bror Alex och sambo Kajsa hade haft en lätt magsjuka så det var kanske bäst vi sov någon annanstans. Mina dyra moder ordnade snabbt med hotell och vi fick bo i proppskåpet. Eller ja, det var det väl inte, men det var sista rummet som gick att hyra, och det låg typ avsides med egen hiss vid proppskåpet. När man tog den egna hissen ner till fel våning möttes man bara av tillbommade dörrar och väntar sig bara att Jack Nicholson ska stå där bakom med en yxa. Nåja, det var en natt, sen tog vi oss till Alex. Där åt vi lunch och jag och Signe drog till Sollentuna och Maria och Esmeralda. Jättetrevligt som vanligt, och efter en god mexikansk middag tog vi taxin tillbaka till Alex. Där tillbringade vi natten och söndagsförmiddagen innan det var dags för ännu en föresenad tågfärd hem. Signe var trött på försenade tåg och tillkännagav att hon hädanefter vill åka bil till Stockholm. Hoppas verkligen det är bättre i mars då vi har nästa inplanerade resa.

I måndags var det ju Alla Hjärtans Dag. Signe hade naturligtvis gjort egna kort, ett till mig och ett till sin far. Hon var noga med att vi skulle ha var sitt.

När jag kom och hämtade henne rubricerade dag fick jag se en teckning som hon fått av sin två år äldre kavaljer D.  Ja, det har varit lite kärvänligt mellan dem av och till, och nu kom en riktigt gullig kärleksyttring. Han hade gjort en teckning föreställande honom och henne (han stor och hon liten) som stod under fallande stenar. En katapult sköt iväg stenarna. Han stod där och skyddade henne, inga stenar skulle falla på henne. Hon fick teckningen som gåva, och jag tog hem den.

Den ska jag spara! Hur gulligt var inte det, han skyddar henne från fallande stenar? Vilken romantisk liten herre. Den ska hon få se när hon blir äldre, undrar hur mycket hon minns. Det är ju riktigt rart i alla fall, säkert något man vill se när man är stor. Kärlekssagan från dagis...