Mitt Fönster Mot Horisonten

Jaha, nu är det rena hetsen fram tills jag ska sluta. Jag har sagt upp mig skriftligt, har skrivit på det ny anställningsavtalet, allt är färdigt. Sju veckor kvar till semestern, inklusive denna, och det kommer att gå fort.

Har i alla fall lyckats få mig och barnen till respektive frisör och få håret ansat. Barnen gillade besöket och satt i vanlig ordning som tända ljus. De uppskattar ju främst att få den där färgen i håret efteråt. Själv fick jag slappa i en stol medan jag blev slingad och klippt, dagen efter. Som vanligt fick jag roa mig med att läsa de där fantastiska skvallertidningarna med sina otroligt intressanta rubriker och fascinerande innehåll:

"Testa din orgasmkvot". Jätteintressant... not.
Vem har strulat med vem? Om det ens är sant, alltså.

Ännu en gång blir man tveksam till att människan är den intelligentaste varelsen på jorden. Och dessa löjliga plastikopererade B-kändisar från dokusåpor, jag upprör mig över att de ens får uppmärksamhet. Tragiskt nog intresserar de folk. Jag vet hur ilsken jag blev när jag av nyfikenhet sökte upp Kissies blogg, den har ju många läsare. Jag möttes av en lågbegåvad sönderbantad plasttuttsfjolla. Sånt kan väcka den värsta dolda misanstropen i mig. Kollade på några andra kända, de verkade ju betydligt vettigare. Visst, många av ämnena är väl ganska ointressanta om man inte är tonåring, men det finns ju hjärnverksamhet där. Uuh, tror jag lämnar ämnet ögonblickligen.

Så, nu har jag sagt upp mig från jobbet. Har ändå jobbat här i snart fem år, det är ändå ett stort steg. Jag satte min fot här för första gången i augusti 2006, nyligen gravid. Det hade jag ju inte planerat, men så var det och jag fick säga till min chef att jag snart kommer att bli mammaledig. Jag minns så väl det här första året jag gick här, hur min mage växte, mina nya arbetskamrater följde mig i min graviditet. Det är speciellt. Mycket speciellt. Det var Signe som kom till mig. Simon väntade jag på mitt förra jobb.

Bara att göra färdigt alltså, färdigt och packa ihop. jag längtar så efter mitt nya jobb, det kommer att bli så utvecklande!

Fick ett glädjande SMS igår, min käraste vän Maria åkte in till sjukhuset för att föda sitt andra barn. Komiskt nog drömde jag just detta natten till igår, att hon skulle få sitt barn! Det är ju inte första gången jag drömmer sanndrömmar om Maria...

Det blev visst en liten flicka, född vid åttatiden på kvällen. Får köpa ett grattiskort och så kan Signe göra en fin teckning...

Nu har jag inte skrivit på en evighet! Jag ska börja ta tag i bloggen igen!

Det har ju hänt en del. Jag har fyllt år 20/3, kanske inte så mycket att orda om. Jag var då på väg hem från Stockholm tillsammans med Signe. Hade en härlig helg, först med Alex, Kajsa och Sofia, och sedan lekte Signe med Esmeralda medan jag och Maria diskuterade meningen med livet (tja, inte riktigt). Vi firade mig på lördagkvällen.

I måndags fyllde ju Signe år, 4 hela år har hon blivit! Det medförde släktkalas i lördags och barnkalas i söndags. Vi hade hyrt gympasalen, bättre kunde vi inte ha gjort. Barnen stojade för fullt, vi behövde inte aktivera dem det minsta. Signe var nöjd med allt.

Nu har jag rentav glömt om det var förra måndagen eller tisdagen de ringde från det intressanta jobb jag sökte och innerligt hoppades på att få - och visst erbjöd de mig tjänsten! Blev så glad! Det var precis vad jag behövde. Jobbet innebär nya utmaningar men kan vara den kick för själen jag behöver...

Åh, jag hade glömt den här! Kollade på DM-videos på YouTube, fick den föreslagen. Lustigt, jag bara kände igen titeln men hade glömt vad det var. Denna så heliga låt, som jag såklart gillade redan innan, men som fick ett så starkt symboliskt värde dagen jag flyttade hemifrån, 18 år gammal. Jag lyssnade på den första kvällen, kände mig så stärkt, lät den vara startpunkten till ny glädje och nytt liv...

http://www.youtube.com/watch?v=YrzPAiKEu6s

I helgen var jag och Signe i Stockholm. Huu, det är ju redan en vecka sedan idag. Vi gav oss av på eftermiddagen, tillsammans med mina kära moder.  Simon var hemma med pappa och de hade klipptid hos frisören för honom. Det var så dags nu.

Det hade varit snöstorm i Stockholm så tåget var en timme försenat. Det blev fika och Barbietidning i Nässjö. Väl framme fick vi höra att min bror Alex och sambo Kajsa hade haft en lätt magsjuka så det var kanske bäst vi sov någon annanstans. Mina dyra moder ordnade snabbt med hotell och vi fick bo i proppskåpet. Eller ja, det var det väl inte, men det var sista rummet som gick att hyra, och det låg typ avsides med egen hiss vid proppskåpet. När man tog den egna hissen ner till fel våning möttes man bara av tillbommade dörrar och väntar sig bara att Jack Nicholson ska stå där bakom med en yxa. Nåja, det var en natt, sen tog vi oss till Alex. Där åt vi lunch och jag och Signe drog till Sollentuna och Maria och Esmeralda. Jättetrevligt som vanligt, och efter en god mexikansk middag tog vi taxin tillbaka till Alex. Där tillbringade vi natten och söndagsförmiddagen innan det var dags för ännu en föresenad tågfärd hem. Signe var trött på försenade tåg och tillkännagav att hon hädanefter vill åka bil till Stockholm. Hoppas verkligen det är bättre i mars då vi har nästa inplanerade resa.

I måndags var det ju Alla Hjärtans Dag. Signe hade naturligtvis gjort egna kort, ett till mig och ett till sin far. Hon var noga med att vi skulle ha var sitt.

När jag kom och hämtade henne rubricerade dag fick jag se en teckning som hon fått av sin två år äldre kavaljer D.  Ja, det har varit lite kärvänligt mellan dem av och till, och nu kom en riktigt gullig kärleksyttring. Han hade gjort en teckning föreställande honom och henne (han stor och hon liten) som stod under fallande stenar. En katapult sköt iväg stenarna. Han stod där och skyddade henne, inga stenar skulle falla på henne. Hon fick teckningen som gåva, och jag tog hem den.

Den ska jag spara! Hur gulligt var inte det, han skyddar henne från fallande stenar? Vilken romantisk liten herre. Den ska hon få se när hon blir äldre, undrar hur mycket hon minns. Det är ju riktigt rart i alla fall, säkert något man vill se när man är stor. Kärlekssagan från dagis...