Mitt Fönster Mot Horisonten

I fredags var jag på 70-talsfest med flera personer som jag inte umgåtts privat med. En sån lyckträff, det var så underbart roligt. De var uppe på det egenskapade dansgolvet (vardagsrumsgolvet, möbler undanskuffade) och vi dansade till härliga 70-talshits. Jag fick veta att en person jag känner ytligt har känt Agnetha Fältskog som liten. Bara lite grann, de gick i samma skola och bodde på samma gata - men ÄNDÅ! Agnetha var ju min största gud i barndomen, det gav mig skälvan att veta att denna människa haft kontakt med någon så betydelsefull för mig. Det sitter i ryggmärgen att känna respekt och beundran för sånt.

När klockan närmar sig midnatt vet man att det snart är dags att gå hem. Inte kommer ens barn att tycka man ska ha en vilsam lördag. Vemodet kommer över en, av många skäl. Just då spelas "Jag vill ha en egen måne" med Ted Gärdestad, precis som på beställning.

Precis så känner jag, jag vill sitta på min måne med mitt vemod, IFRED, tills allt blir bättre. Där finns bara jag, jag och min värld, den som ingen annan förstår och som jag inte ens visar. Så har det alltid varit, sedan jag var liten.

Jag laddade hem låten innan jag traskade hemåt. Ja, jag hade gångavstånd hem, underbart! Jag lyssnade på den och om igen med tårblanka ögon. När jag var på dåligt humör under lördagen åkte den på, då kändes allt genast bättre. Vad vore jag utan musiken? Jag vågar inte ens föreställa mig det.

Vaknade halv fem och konstaterade att det var snöstorm. Vilket sammanträffande, för exakt så var det den 23 november 2004, för exakt sex år sedan, när vi gav oss av mot sjukhuset med förlossningsvärkar. Jag minns snön som yrde och bilen som långsamt gled fram på det snöiga vägunderlaget. Så, vid lunchtid samma dag, för sex år sedan, blav vi föräldrar till Simon.

Grattis Simon på sexårsdagen! Han har varit fastnaglad vid sitt Playstation 3 som han fick av sina morföräldrar i helgen. Nu ska jag snart ge mig av från jobbet till fritids och förskola och hämta kidsen. Det blir godsaker och presenter från oss på kvällen... :-)

I tisdags var det Me&I-party hos härliga Helena. Kul att få se hennes fina residens. Trevligt sällskap, mysig säljare och snygga kläder som visades. Säljaren hade på sig en tunika som jag spanat in på en annan person, bestämde mig för att slå till och köpa den + varsitt plagg till barnen. Först blev jag mycket besviken när jag såg på ordersedeln att storlek M var slut i lager, men då erbjöd hon sig att sälja visningsexet - för halva priset! Haha, självklart blev det affär!

Har haft den på mig på jobbet idag. Myyyser... får väl ta en bild och posta den.

När jag var borta hade min man en intressant konversation med barnen. Han hade en dispyt med Signe. Hon fräste ilsket att han inte ska få leka med hennes barbiedockor. Simon förklarade då att "han bryr sig inte om dina barbiedockor! Du får säga att han inte får ha sin mobiltelefon!"

Hehehe... tur att maken har självdistans.

Ikväll är det Me&I-party hos en trevlig person jag inte brukar träffa särskilt ofta. Bara det gör att jag gärna går dit. Jag har för avsikt att låta det vara den huvudsakliga anledningen men jag vet att det kommer att vara svårt för mig att inte shoppa. Barnen har gott om kläder men det kan ju alltid finnas plats för mer, eller hur? ;-)

Jag har sagt till mig själv att nu är det köpstopp fram tills Simons födelsedag och julhandeln. Så mycket utgifter just nu, det känns som om tvättmaskinen är på upphällningen och de splitternya vinterdäcken ska betalas av ett i taget. Skulle vilja spara mer.

Ja, vi får väl se... :-)

Har varit dålig på att skriva och även att titta in i andras bloggar. Jag går liksom på tomgång just nu, är i min egen värld och orkar inte ta mig ur bubblan. Varenda rörelse känns som om de är utförda av en autopilot, och jag är lättirriterad när jag inte får vara ifred.

Nu får jag komma igen. Lite mer i alla fall.

Var på föräldramöte igår, i Simons skola. Härligt att höra dessa underbara engagerade fröknar och allt de hittar på med barnen. Förskollärare (och lärare och fritidspedagoger) ska generellt sett ha en eloge allihop. Ett så viktigt arbete de gör som andra ofta tar för självklart, och till och med ibland ska gnälla om när inte universum kretsar kring dem till 100%. Å andra sidan säger många samma sak så jag hoppas verkligen de känner sig uppskattade.

Det första vi fick göra var att titta på en teckning som barnen ritat. De var uppsatta bredvid varandra på tavlan och namnen stod på baksidan. De skulle teckna sina föräldrar och ange vad de tycker om att göra.

"Mamma gillar att jobba i Habo och pappa gillar att titta i mobiltelefonen", hade Simon angett. Ojojoj vad roligt vi hade åt detta, vilken härlig pik till käre maken... :-D Han hade ritat en liten pappagubbe som höll i en stor mobil med en massa knappar. Modern vistades i ett stort hus. 

Ett annat barn hade dikterat (fröken skrev) "Mamma gillar att sitta vid datorn". "Pappa gillar att sitta vid andra datorn".  Hahaha.  Jag tror nu inte att dessa föräldrar sitter vid en dator hela dagarna, men det lät ju väldigt kul.

Igår kväll var det skolgårdsfest på Nyarpsskolan. Då samlar man in böcker, leksaker, bakverk och diverse prylar och säljer i stånd. Pengarna går till barn i Lettland tror jag (el Estland), en del går väl till klasskassor. Vi avyttrade Fischer Pricegaraget som ändå förpassats till källaren då ingen leker med det mer. Jag hade anmält mig som frivillig till att packa upp och fixa stånden.

200 kr gjorde jag oförberett av med den kvällen. Men vilka fynd! Tre sällskapsspel i nyskick, ett dubbellasersvärd till Simon, klackskor i plast (tyvärr för små) och en badanka till Signe (hon ville ha den), fem böcker, en hållare till cykel (när barn ska lära sig cykla) som Signe ville ha, bröd och en påse chokladbollar som inte överlevde länge.  Dessutom var två av dessa böcker exakt samma som jag läst som liten. En av dessa mindes jag länge för jag var fäst vid den. Högg den direkt när jag såg den!

Jaha, så hittade jag en platsannons som fångade mitt intresse. Hade inte alls tänkt byta tjänst, men den där var lockande och utmanande. SKa jag ens orka söka? Även om jag gör det är det ju inte alls säkert att jag får den, den lär intressera många kvalificerade sökande. Suck och stön, mer att fundera över.

Som sagt, på fredagen den 24 september, alltså för fem dagar sedan, blev jag faster till lilla Sofia. Allt verkar ha gått bra och de är nu hemma igen. Har inte hört något sedan dess, gör det när det närmar sig helgen. Jag har köpt ett kort som jag tänkte mig att barnen ska dekorera. Signe fick dille på att rita gubbar i förrigår och producerade då 17 stycken. Det är typiskt henne, man ska kämpa tills man lyckas. Gubben ska ha ögonbryn, ögon, näsa, mun, armar, ben, händer/fötter (i form av streck) och hår. Hon blir besviken om det inte blir som hon har tänkt sig.  Hon kanske kan få avbilda Sofia på kortet och Simon kan skriva en hälsning. Sen har jag införskaffat en liten babybody som jag kan skicka med.

Nu har jag en  anledning att shoppa babykläder. :-)