Vemod som inte hinns med
Som kanske framgick av bilderna hade vi en fantastisk helg i Stockholm. Annat var inte väntat när jag ska besöka min käraste vän och hennes familj. För det första var det riktigt positivt att få åka iväg någonstans med Signe, hon och jag ensamma, ute ur den där hektiska vardagen, bara vi i vår upplevelse. Det gick till och med bättre än vad jag trodde att åka buss med henne i fyra timmar. Hon sysselsatte sig med att prata, pyssla och höra på sagor som jag läste. Ofta tittade hon bara ut genom fönstret. Sen gick vi av och åkte pendeln ut till Sollentuna. Allt supersmidigt. Väl framme konstaterade vi roat att hon och lilla Esmeralda hade samma klänning på sig.
Det blev lite bökigt när vi skulle sova men till slut somnade hon för att vakna redan kvart i sex. Som upplagt för trötthet och gnäll, så det var tur att vi fick låna Esmeraldas sulky inför utflykten till Gröna Lund. Tur det, så mödrarna kunde diskutera ostört medan döttrarna forslades i vagnar till Djurgårdsfärjan. Väl där inledde vi med grillbuffé på Krejsys - precis som i somras. Signe åt korv och köttbullar på spett. Sen blev det flygande elefanter, tekoppar och karuseller. Tyvärr var det megakö till Nyckelpigan och Tuff-tufftåget. Synd! Naturligtvis insisterade Signe även denna gång på en Doraballong modell x-large, och modern ser fram emot hemfärden och fraktandet av uppblåsbara Barbara Dora på tåget. På söndagen kände jag redan den där sorgen, det jag sett fram emot så länge och som varit speciellt ska nu ta slut. 12.27 tog vi pendeln till stan och 13.20 gick X2000 hem.
Allt började så otroligt smidigt, det var trevligt och Signe uppskattade som väntat tåget ännu mer. Tyvärr visade SJ upp sin mindre kompetenta sida, naturligtvis blev tåget 50 min försenat vid Linköping och anslutningen missades. Vi fick komma hem över en timme senare.
Så, i söndags kväll och i måndags känner jag detta vemod, en sorg över att resan är slut. Det är så typiskt. Men jag hinner knappt reflektera över det för denna vecka är fullspäckad. Ikväll ska jag hålla föredrag och komma hem vid åtta. Min dyra moder ska passa barnen för R ska jobba. Sen blir det Mary Kay-kväll imorgon, säkerligen trevligt om inget strular så det blir en massa återbud.
Nåja, får snart försöka planera nästa resa... :-)
Det blev lite bökigt när vi skulle sova men till slut somnade hon för att vakna redan kvart i sex. Som upplagt för trötthet och gnäll, så det var tur att vi fick låna Esmeraldas sulky inför utflykten till Gröna Lund. Tur det, så mödrarna kunde diskutera ostört medan döttrarna forslades i vagnar till Djurgårdsfärjan. Väl där inledde vi med grillbuffé på Krejsys - precis som i somras. Signe åt korv och köttbullar på spett. Sen blev det flygande elefanter, tekoppar och karuseller. Tyvärr var det megakö till Nyckelpigan och Tuff-tufftåget. Synd! Naturligtvis insisterade Signe även denna gång på en Doraballong modell x-large, och modern ser fram emot hemfärden och fraktandet av uppblåsbara Barbara Dora på tåget. På söndagen kände jag redan den där sorgen, det jag sett fram emot så länge och som varit speciellt ska nu ta slut. 12.27 tog vi pendeln till stan och 13.20 gick X2000 hem.
Allt började så otroligt smidigt, det var trevligt och Signe uppskattade som väntat tåget ännu mer. Tyvärr visade SJ upp sin mindre kompetenta sida, naturligtvis blev tåget 50 min försenat vid Linköping och anslutningen missades. Vi fick komma hem över en timme senare.
Så, i söndags kväll och i måndags känner jag detta vemod, en sorg över att resan är slut. Det är så typiskt. Men jag hinner knappt reflektera över det för denna vecka är fullspäckad. Ikväll ska jag hålla föredrag och komma hem vid åtta. Min dyra moder ska passa barnen för R ska jobba. Sen blir det Mary Kay-kväll imorgon, säkerligen trevligt om inget strular så det blir en massa återbud.
Nåja, får snart försöka planera nästa resa... :-)
Kommentarer
Trackback
